TL;DR
Likviditetspooler är en av de grundläggande teknologierna bakom det nuvarande DeFi-ekosystemet. De är en viktig del av automatiserade marknads-makers (automated market makers/AMM), låne- och utlåningsprotokoll, avkastningfarming, syntetiska tillgångar, försäkringar på kedjan, blockkedjespel och mycket mer.
Idén i sig är väldigt enkel. En likviditetspool är i grunden tillgångar som läggs ihop i en stor digital hög. Men vad kan du då göra med den här högen i en miljö utan behörighet, där vem som helst kan tillföra likviditet till den? Låt oss utforska hur DeFi har drivit idén med likviditetspooler.
Introduktion
Decentraliserad finans (DEFi) har skapat en explosion av aktivitet på kedjan. DEX-volymerna kan på ett meningsfullt sätt konkurrera med volymen på centraliserade börser. Fram till december 2020 fanns det nästan 15 miljarder dollar i låst värde i DeFi-protokoll. Ekosystemet expanderar snabbt med nya typer av produkter.
Men vad är det som gör all denna expansion möjlig? En av grundteknologierna bakom alla dessa produkter är likviditetspoolen.
Vad är en likviditetspool?
En likviditetspool är en samling tillgångar som är låsta i ett smart kontrakt. Likviditetspooler används för att underlätta decentraliserad handel, utlåning och många andra funktioner som vi kommer att utforska senare.
Likviditetspooler är ryggraden i många decentraliserade börser (DEX:er), så som Uniswap. Användare som kallas likviditetsleverantörer (liquidity providers/LP) lägger till ett lika stort värde med två token i en pool för att skapa en marknad. I utbyte mot att tillhandahålla sina tillgångar tjänar de handelsavgifter från den handel som sker i deras pool, proportionellt mot deras andel av den totala likviditeten.
Eftersom vem som helst kan vara en likviditetsleverantör har AMM:er gjort marknadsskapande mer tillgänglig.
Ett av de första protokollen som använde likviditetspooler var Bancor, men konceptet fick mer uppmärksamhet i och med att Uniswap blev populärt. Några andra populära börser som använder likviditetspooler på Ethereum är SushiSwap, Curve och Balancer. Likviditetspooler på dessa platser innehåller ERC-20-token. Liknande motsvarigheter på Binance Smart Chain (BSC) är PancakeSwap, BakerySwap och BurgerSwap, där poolerna innehåller BEP-20-token.
Likviditetspooler kontra orderböcker
För att förstå hur likviditetspooler skiljer sig åt ska vi titta på den grundläggande byggstenen i elektronisk handel – orderboken. Enkelt uttryckt är orderboken en samling av de just nu öppna ordrarna för en viss marknad.
Systemet som matchar olika order med varandra kallas en matchande motor. Tillsammans med den matchande motorn är orderboken kärnan i alla centraliserade börser (CEX):er. Denna modell är bra för att underlätta effektivt utbyte och har möjliggjort skapandet av komplexa finansmarknader.
DeFi-handel innebär dock att man utför handel på kedjan, utan att en centraliserad part innehar tillgångarna. Detta är ett problem när det gäller orderböcker. Varje interaktion med orderboken kräver gasavgifter, vilket gör det mycket dyrare att handla.
Detta gör också jobbet för marknads-makers, alltså handlarna som tillhandahåller likviditet för handelspar, extremt kostsamt. Framför allt kan de flesta blockkedjorna dock inte hantera den genomströmning som krävs för att handla med miljarder dollar varje dag.
Detta innebär att på en blockkedja som Ethereum är ett utbyte av orderböcker på kedjan praktiskt taget omöjligt. Det skulle kunna gå att använda sidokedjor eller lager två-lösningar och dessa är på väg. Nätverket kan dock inte hantera genomströmningen i sin aktuella form.
Innan vi går vidare är det värt att notera att det finns DEX:er som fungerar bra med orderböcker på kedjan. Binance DEX är byggt på Binance Chain och är speciellt utformad för snabb och billig handel. Ett annat exempel är Project Serum, som byggs på Solana-blockkedjan.
Eftersom många av tillgångarna i kryptovärlden finns på Ethereum kan du trots det inte handla dem på andra nätverk om du inte använder någon form av tvärkedjebro.
Hur fungerar likviditetspooler?
Automatiserade marknads-makers (Automated market makers/AMM:er) har förändrat allt. De är en betydande innovation som möjliggör handel på kedjan, utan behov av en orderbok. Eftersom ingen direkt motpart behövs för att utföra handeln, kan handlare komma in och ut ur positioner med tokenpar som sannolikt skulle vara mycket illikvida på börser med orderböcker.
Du kan föreställa dig en orderboksbörs som peer-to-peer, där köpare och säljare är anslutna via orderboken. Till exempel är handel på Binance DEX peer-to-peer eftersom handeln sker direkt mellan användarnas plånböcker.
Handel med en AMM är annorlunda. Du kan föreställa dig att handel med en AMM är som ett peer-to-contract.
Som vi har nämnt tidigare är en likviditetspool en massa tillgångar som sätts in i ett smart kontrakt av likviditetsleverantörer. När du handlar med en AMM har du ingen motpart i traditionell mening. Istället handlar du av likviditeten i likviditetspoolen. För att köparen ska köpa behövs det inte finnas en säljare just nu, utan bara tillräckligt med likviditet i poolen.
När du köper ett nytt mat-coin på Uniswap finns det ingen säljare på andra sidan i traditionell mening. I stället hanteras din aktivitet av algoritmen, vilken styr vad som händer i poolen. Dessutom bestäms även prissättningen av denna algoritm baserat på handeln som sker i poolen. Om du vill få en djupare förståelse för hur detta fungerar kan du läsa vår AMM-artikel.
Naturligtvis måste likviditeten komma någonstans ifrån och vem som helst kan vara en likviditetsleverantör, så de kan ses som din motpart i viss mening. Men det är inte samma sak som i fallet med orderboksmodellen, eftersom du interagerar med kontraktet som styr det som sker i poolen.
Vad används likviditetspooler till?
Hittills har vi mest diskuterat AMM:er, som har varit den mest populära användningen av likviditetspooler. Men som vi har sagt är likviditet i pooler ett mycket enkelt koncept, så det kan användas på ett antal olika sätt.
Ett av dessa är avkastningsfarming, eller likviditetsutvinning. Likviditetspooler är grunden för automatiserade avkastningsgenererande plattformar som yearn, där användarna lägger till sina tillgångar i pooler som sedan används för att generera avkastning.
Att distribuera nya token i händerna på rätt personer är ett mycket svårt problem för kryptoprojekt. Likviditetsutvinning har varit en av de mer framgångsrika metoderna. I grund och botten distribueras token algoritmiskt till användare som lägger sina token i en likviditetspool. Sedan fördelas nyligen skapade token proportionellt mot varje användares andel av poolen.
Tänk på att dessa kan till och med vara token från andra likviditetspooler, som kallas pooltoken. Om du till exempel tillhandahåller likviditet till Uniswap eller lånar ut pengar till Compound, får du token som representerar din andel i poolen. Du kanske kan sätta in dessa token i en annan pool och få avkastning. Dessa kedjor kan bli ganska komplicerade, eftersom protokoll integrerar andra protokolls pooltoken i sina produkter och så vidare.
Vi kan också tänka oss styrning som ett användningsområde. I vissa fall är tröskeln mycket hög för det antal tokenröster som behövs för att kunna lägga fram ett formellt styrningsförslag. Om tillgångarna samlas istället, kan deltagarna tillsammans nå det mål som de anser vara viktigt för protokollet.
En annan framväxande DeFi-sektor är försäkring mot risker i smarta kontrakt. Många av dess implementeringar drivs även av likviditetspooler.
En annan och ännu mer avancerad användning av likviditetspooler är för så kallad tranchering. Det är ett koncept som är lånat från traditionell finans och som innebär att man delar upp finansiella produkter baserat på deras risker och avkastning. Som du säkert förstår tillåter dessa produkter att LP:er väljer anpassade risk- och avkastningsprofiler.
Skapandet av syntetiska tillgångar på blockkedjan är också beroende av likviditetspooler. Lägg till lite säkring i en likviditetspool, anslut den till ett pålitligt oracle och så har du en syntetisk token som är knuten till vilken tillgång du vill. I verkligheten är det visserligen ett mer komplicerat problem än så, men grundidén är enkel.
Vad mer kan vi tänka på? Det finns troligtvis många fler användningsområden för likviditetspooler som ännu inte har upptäckts och allt är upp till DeFi-utvecklarnas uppfinningsrikedom.
➟ Vill du komma igång med kryptovaluta? Köp bitcoin (BTC) på Binance!
Riskerna med likviditetspooler
Om du tillhandahåller likviditet till en AMM måste du vara medveten om ett koncept som kallas övergående förlust. Kort sagt är det en förlust i dollarvärde jämfört med HODL:ing när du tillhandahåller likviditet till en AMM.
Om du tillhandahåller likviditet till en AMM är du förmodligen utsatt för övergående förluster. Ibland är det en liten förlust, men ibland blir den enorm. Se till att läsa vår artikel om detta ifall du funderar på att lägga till tillgångar i en dubbelsidig likviditetspool.
En annan sak att tänka på är riskerna med smarta kontrakt. När du sätter in tillgångar i en likviditetspool finns de i poolen. Så även om det tekniskt sett inte finns några mellanhänder som innehar dina tillgångar, kan själva kontraktet betraktas som förvaringsinstitutet för dessa tillgångar. Om det till exempel finns ett fel eller någon form av kryphål genom ett flashlån kan dina tillgångar gå förlorade för alltid.
Var också försiktig med projekt där utvecklarna har tillstånd att ändra reglerna i poolen. Ibland kan utvecklarna ha en administratörsnyckel eller någon annan privilegierad åtkomst i koden för smarta kontrakt. Detta kan göra det möjligt för dem att potentiellt göra något olagligt, som att ta kontroll över tillgångarna i poolen. Läs vår artikel om DeFi-bedrägerier för att försöka undvika rug-pulls och bedrägerier så gott du kan.
Sammanfattningsvis
Likviditetspooler är en av basteknologierna bakom det nuvarande DeFi-ekosystemet. De möjliggör decentraliserad handel, utlåning, generering av avkastning och mycket mer. Dessa smarta kontrakt driver nästan alla delar av DeFi och de kommer sannolikt att fortsätta göra det.