Anti-penningtvätt (AML) är en bred term för lagar och förordningar som införts för att förhindra brottslingar från att tjäna pengar olagligt eller flytta olagliga tillgångar. Många olagliga aktiviteter omfattas av lagar för bekämpning av penningtvätt, men några av de viktigaste är skatteflykt, offentlig korruption och marknadsmanipulation genom metoder som tvätthandel.
Lagar som har bidragit till kraven på bekämpning av penningtvätt i USA inkluderar Bank Secrecy Act från 1970, Money Laundering Control Act från 1986 och USA PATRIOT Act från 2001.
På grund av komplexiteten i de relevanta lagarna använder många finansinstitut programvara för bekämpning av penningtvätt för att upptäcka tvivelaktig aktivitet. Dessa programvarulösningar utför funktioner som sträcker sig från att kontrollera kundnamn mot myndighetslistor över förbjudna användare till att generera register som är nödvändiga för att upprätthålla efterlevnad.
Bekämpning av penningtvätt är nära kopplat till kraven på kundkännedom (KYC), som i huvudsak handlar om att verifiera kundernas identitet och deras inkomstkällor. KYC kräver också att finansinstitut kontinuerligt övervakar användarnas aktivitet. Precis som AML är moderna KYC-procedurer starkt automatiserade och många institutioner använder kundintroduktionsprocessen som en möjlighet att få korrekt identifiering från nya kunder.
AML-program är också relevanta för kryptovalutavärlden. Många kryptovalutabörser har gjort samordnade ansträngningar för att följa lagar mot penningtvätt eftersom tillsynsmyndigheter började lägga mer fokus på kryptovalutamarknaden. Ändå finns det viss kritik mot KYC- och AML-krav inom kryptovärlden, eftersom kritiker hävdar att efterlevnad minskar deras integritet och upphäver fördelarna med decentralisering genom att placera känsliga personuppgifter i centraliserade databaser. Förespråkarna hävdar dock att det går att ta fram lösningar som uppfyller lagstadgade krav samtidigt som användarnas integritet säkerställs.
En intressant trend när det gäller AML- och KYC-efterlevnad i kryptovalutaekosystemet är många börsers vilja till självreglering, även när de inte omfattas av befintliga regleringsriktlinjer. I vissa fall har företag till och med gått samman för att bilda branschorgan som syftar till att skapa ramar för självreglering. Denna typ av frivillig efterlevnad minimerar både framtida juridiska risker för de kryptorelaterade företagen och förbättrar också sannolikheten för ett bredare antagande av kryptovaluta.
Ett standardförfarande inom finansbranschen som gör det möjligt för företag att identifiera sina kunder med...