Pengar är utan tvekan en av de viktigaste grundpelarna i den moderna civilisationen. I årtusenden har det fungerat som ett slags språk för värde, underlättat handel mellan individer och tillåtit dem att förvalta resultatet av sitt arbete.
I stort sett är definitionen av pengar något som är allmänt accepterat som betalning för varor och tjänster. Samhällen runt om i världen har skapat många olika typer av pengar – så många att det är svårt att kategorisera dem alla på ett snyggt sätt.
I den här artikeln skiljer vi mellan handelsvarupengar, representativa pengar och fiatpengar.
Byteshandel innebär att byta varor eller tjänster mot andra varor eller tjänster. Intressant nog kan detta även observeras i andra livssammanhang. Arter i växt- och djurriket ingår oskrivna överenskommelser – symbiotiska relationer – där båda drar nytta av varandras handlingar. Som exempel ger det taggiga akaciaträdet mat och skydd åt myror i utbyte mot skydd mot parasiter. Zebror och noshörningar gör sig av med fästingar genom att låta fågeln oxhackare livnära sig på fästingar som har bitit sig in i djurens hud.
Naturligtvis har människor ett annat och mer sofistikerat grepp om värde än ovanstående arter. Långt före uppkomsten av pengar som vi ser dem idag förstod vi att vi kunde byta ut våra varor mot andras varor.
Det kan inte bli enklare. Anta att du har en kappa och din granne har äpplen. Hon är kall och du är hungrig. Du ger henne kappan i utbyte mot tjugo äpplen. Ni fick båda vad ni ville ha genom att byta ut det ni hade.
Tyvärr är det inte alltid så enkelt. Du vill förmodligen ha fler äpplen vid ett senare tillfälle, men din grannes nya kappa håller henne varm i ett par år. Hon kanske inte vill byta igen när du vill det. Hon kanske själv har otur när hon vill köpa bensin, men bensinstationens ägare är allergisk mot äpplen och inte accepterar dem i byte.
Fenomenet innebär att bytesparterna har motsatta preferenser (eller coincidence of wants på engelska) inom ekonomin. Det vill säga, byteshandeln fungerar bra när du har något som din motpart vill ha och vice versa. Det fungerar inte lika bra när parterna inte behöver varor som tillhör den andra.
Handelsvaror är råvaror som är användbara på något sätt (vissa kanske säger att de har ett egenvärde). Denna definition omfattar ett brett spektrum av saker – från metaller som guld, silver och koppar till förbrukningsvaror som vete, kaffe och ris.
Därav menas att handelsvarupengar innebär användning av handelsvaror som pengar. Det är osannolikt att du skulle kunna spendera olja i din lokala butik, men det finns otaliga exempel genom historien på att användbara råvaror etablerats som valuta.
Till exempel ansågs tobak vara lagligt som betalningsmedel i Virginia i USA redan på 1600-talet. Precis som Nick Szabo beskriver i sin inflytelserika essä
Shelling Out: The Origins of Money, använde indianstammar wampum (pärlor gjorda av musselskal) och snäckskal som ett utbytesmedel. Liksom tobaken i Virginia antogs även denna vara som lagligt betalningsmedel i årtionden.
På ytan kanske handel med handelsvaror inte ser så annorlunda ut från bytesekonomier. För om man tänker efter – gör du egentligen inte samma sak som vi diskuterade tidigare när du till exempel har en bok och erbjuder dig att sälja den för ris?
Funktionellt sett, ja, men handelsvarupengar fungerar som ett utbyte. I detta scenario skulle du förvänta dig att ris är allmänt accepterat som ett betalningsmedel för varor eller tjänster. Till skillnad från bytesekonomier, där du byter varor eller tjänster mot andra varor eller tjänster, skulle ris vara ett attraktivt medium för utbyte i många affärer.
Du skulle därför vara benägen att räkna ut vad din bok är värd, beroende på vad du kan köpa med ris. Du accepterar riset, inte nödvändigtvis för att du ska äta det, utan för att du kan byta det mot andra varor. Om varan i fråga är så lönsam kan den också fungera som en
beräkningsenhet – något du använder för att prissätta andra varor. I en sådan värld kan beloppet du betalar för en kaffe mycket väl uttryckas i kilogram ris.
Handelsvarupengar kringgår problemet med motsatta preferenser som du stöter på vid byteshandel. Det beror på att du kan ta handelsvarupengarna och använda dem under en annan handel senare.
Ädelmetaller, som guld och silver, är kanske de mest kända formerna av handelsvarupengar. Guld har varit attraktivt i årtusenden och använts som både pengar och industriell metall. Än idag betraktas guldmynt och ädelmetaller som väsentliga sparformer. Investerare placerar sin förmögenhet i ädelmetallen för att kunna komma åt den vid ett senare tillfälle. Det finns många anledningar till att guld är så önskat – vi utforskar pengarnas funktioner som det fyller i artikeln
Är bitcoin en väsentlig sparform?Handelsvaror har inte försvunnit. Som valutor har de dock till stor del ersatts av andra former av pengar.
Handelsvarupengar är förvisso en förbättring jämfört med bytessystemet, men har fortfarande sina egna brister, särskilt ur ett bekvämlighetsperspektiv. Även om du får plats med en handfull guld- och silvermynt i dina fickor och skulle kunna använda dem för att göra små inköp blir konceptet svårare på högre nivåer.
Kan du tänka dig att försöka göra medelstora och stora inköp med mynt idag? För att sätta det i perspektiv: om du vill köpa en bitcoin från någon för 8 000 euro måste du ta med dig ungefär 60 kg med 1 euro-mynt.
Efter handelsvarupengar kom representativa pengar – ett mer bärbart alternativ med stöd av råvaror. Representativa pengar dök upp på olika platser runt om i världen vid olika tidpunkter. I stora drag betyder det att en central emittent producerar certifikat som kan lösas in för en viss mängd av den handelsvaran.
Istället för att bära runt på flera kilo silver kan du inneha papperslappar som bevisar ditt ägande. Du kan när som helst gå till emittenten och byta in papperet mot det faktiska silvret. Alternativt kan du ge pappret till någon som betalning, så att hen kan lösa in det. Om du är bekant med
stablecoin är det i princip samma princip.
Genom historien finns det privata företag som har gett ut representativa pengar, men det utfördes i mycket större skala av
centralbanker. Du är förmodligen bekant med guldstandarden – en policy som antagits av många regeringar där nationella valutor backas upp av guld. Det verkar långt borta från det system som finns idag, men för mindre än ett sekel sedan kunde du ta papperspengar till banken och byta ut dem mot ädelmetaller.
Ur ekonomisk synvinkel hade detta några betydande fördelar. Så betydande att
guldstandarden fortfarande är en term som används för att beskriva något som överträffar alternativen. Den första fördelen var att, även om regeringarnas inflytande ökade, var det sällsynt att valutan försämrades genom inflation. Regeringarna kunde inte ge ut sedlar som översteg det belopp de hade – åtminstone inte i teorin. Tyvärr var det lätt (och attraktivt) för banker att driva en
delreservpolicy, där de skapade fler sedlar än vad det fanns guld i lagret.
Guldstandarden gjorde det möjligt för individer att handla med guld, utan besväret med att bära omkring ädelmetaller eller behöva dela upp det för att göra inköp.
En annan fördel med detta monetära system är att guld alltid har erkänts internationellt. Om deras inhemska ekonomier var guldcentrerade skulle länder med guldstandarden lättare kunna handla med en globalt godtagen resurs.
Vill du komma igång med kryptovaluta? Köp bitcoin på Binance!
Representativa pengar är inte längre den dominerande formen av pengar. I och med guldstandardens död antogs en ny typ av pengar globalt – en som var helt fristående från handelsvaror.
Kort sagt är
fiatpengar som utfärdas av en regering (termen
fiat kommer från ett latinskt ord som betyder
genom dekret). USA-dollar, mexikanska pesos, japanska yen, indiska rupier och svenska kronor som används idag är alla exempel på det.
Värdet på fiatpengar är starkt beroende av regeringars och centralbankers beslut. I grunden är en fiatsedel ett papper som bara har värde för att styrande organ säger det.
Det bör noteras att även om det ibland ses som en ny uppfinning har fiat i form av papperspengar faktiskt sitt ursprung i 1000-talets Kina. Det experimenterades också med i 1600-talets Europa och Amerika ett par hundra år senare.
Till skillnad från de typer av pengar vi har diskuterat hittills kan fiatvaluta aldrig ta slut. Det är enkelt att producera pappersvalutor från lättillgängliga material, till skillnad från jordbruksvaror som tar tid att odla, eller ädla metaller som måste utvinnas. Utan dessa begränsningar kan centralbanker som Riksbanken skapa nya pengar ur tomma intet.
Beroende på vem du frågar är detta antingen dess största styrka eller dess största svaghet. Förespråkare av system med fiatpengar hävdar att förmågan att trycka fler pengar ger regeringar mer flexibilitet för att hantera
finansiella kriser eller hantera den övergripande ekonomin. Genom att kontrollera penningmarknaden och räntorna har regeringen en hög grad av kontroll över landets finansiella angelägenheter.
Lustigt nog framförs samma argument av motståndarna till fiatvaluta, om än på ett annat sätt. En av de viktigaste kritikerna mot regeringens penningpolitik är att inflationen långsamt urholkar rikedomen hos de som innehar fiatpengar. Okontrollerat kan detta leda till en aggressiv inflationsperiod (
hyperinflation), som i stort sett urholkar valutan helt och hållet och kan orsaka enorma ekonomiska och sociala skador.
Bitcoin har kallats både digitala kontanter och digitalt guld. Å ena sidan efterliknar det många av egenskaperna hos pengar som ses i handelsvaror (det vill säga utbytbarhet, delbarhet och portabilitet), vilket gör det till ett idealiskt bytesmedel.
Å andra sidan är det alltmer uppskattat för sin förmåga att
lagra värde. Förespråkare av bitcoin som digitalt guld tror att dess tillgångspolicy med deflation (eller rättare sagt disinflation) kommer att hjälpa den att behålla köpkraften i framtiden. Detta står i skarp kontrast till inflationspengar som den svenska kronan, som kan devalveras efter eget gottfinnande av Riksbankens system.
På ytan verkar kryptovalutor ingå i kategorin handelsvarupengar. Även om de inte har någon användning utanför sina protokoll stöds de inte av någonting och utfärdas inte av statliga enheter. Pengars värde vad gäller digitala valutor härrör från den värdering som den fria marknaden ger dem.
Som vi har sett finns pengar i många former. De flesta av oss är vana vid att tänka på värdet i våra nationella fiatvalutor, men dessa är relativt nya uppfinningar. Betalningsapparna du använder idag är ett resultat av tusentals år av monetär utveckling.
Kryptovalutor är ett lovande experiment i pengarnas nästa kapitel. Om bitcoin eller andra kryptovalutor skulle bli allmänt accepterade skulle de vara de första riktiga exemplen på digitala handelsvaror. Tiden kommer att utvisa om kryptovalutor ersätter den nuvarande dominansen av fiatvalutor runt om i världen.
