Vad är hyperinflation?

Alla ekonomier upplever en viss inflationsnivå, som uppstår när genomsnittspriset på varor ökar och då köpkraften för den valutan minskar. Vanligtvis arbetar regeringar och finansinstitut tillsammans för att säkerställa att inflationen sker smidigt och i gradvis takt. Det har dock förekommit många fall i historien där inflationstakten har accelererat i en så aldrig tidigare skådad grad, att det verkliga värdet på landets valuta minskade i alarmerande proportioner. Denna accelererade inflationstakt är vad vi kallar hyperinflation.

I sin bok "The Monetary Dynamics of Hyperinflation" skriver ekonomen Philip Cagan att hyperinflationsperioder börjar när priset på varor och tjänster ökar med mer än 50 % inom en månad. Om till exempel priset på en säck ris ökar från 10 dollar till 15 dollar på mindre än 30 dagar och från 15 dollar till 22,50 dollar innan slutet av följande månad, skulle vi ha hyperinflation. Och om denna trend fortsätter kan priset för rissäcken stiga till 114 dollar på sex månader och över 1 000 dollar på ett år.

Hyperinflationstakten förblir sällan stillastående vid 50 %. I de flesta fall accelererar dessa priser så snabbt att priset på olika varor och tjänster kan öka drastiskt inom en enda dag, eller till och med timmar. Som en följd av stigande priser minskar konsumenternas förtroende och värdet på landets valuta minskar. Så småningom orsakar hyperinflationen en krusningseffekt som leder till nedläggningar av företag, ökad arbetslöshet och minskade skatteintäkter. Kända hyperinflationsperioder har inträffat i Tyskland, Venezuela och Zimbabwe, men många andra länder har genomgått liknande kriser, inklusive Ungern, forna Jugoslavien, Grekland och många fler.

Hyperinflation i Tyskland

Ett av de mest kända exemplen på hyperinflation ägde rum i Weimarrepubliken Tyskland efter första världskriget. Tyskland hade lånat enorma summor pengar för att finansiera krigsinsatsen, i full tro att de skulle vinna kriget och använda ersättningarna från allierade för att återbetala dessa skulder. Men Tyskland förlorade inte bara kriget, utan blev även skyldiga att betala miljarder dollar i ersättningar.

Trots debatten om orsakerna till Tysklands hyperinflation, inkluderar några ofta citerade orsaker upphävandet av guldstandarden, krigsreparationerna och det ogenomtänkta utfärdandet av papperspengar. Beslutet att gå ifrån guldstandarden i början av kriget innebar att mängden pengar i omlopp inte hade något samband med guldvärdet i landet. Detta kontroversiella steg ledde till devalveringen av den tyska valutan, vilket tvingade allierade att kräva att ersättningarna skulle betalas i någon annan valuta än den tyska marken. Tyskland svarade genom att trycka enorma mängder av sina egna pengar för att köpa utländsk valuta, vilket fick värdet på den tyska marken att förlora ännu mer i värde.

Under vissa perioder under denna episod ökade inflationen i en takt på mer än 20 % per dag. Den tyska valutan blev så värdelös att vissa medborgare brände papperspengarna för att hålla sina hus varma, eftersom det var billigare än att köpa ved.

Hyperinflation i Venezuela

Tack vare sina stora oljereserver upprätthöll Venezuela en sund ekonomi under 1900-talet, men oljeflödet på 1980-talet följt av ekonomisk misshantering och korruption i början av 2000-talet gav upphov till en stark socioekonomisk och politisk kris. Krisen startade 2010 och är nu bland de värsta i mänsklighetens historia.  

Inflationen i Venezuela ökade snabbt och steg från en årlig takt på 69 % 2014 till 181 % 2015. Hyperinflationsperioden inleddes 2016, då inflationen var 800 % i slutet av året, följt av 4 000 % under 2017 och över 2 600 000 % i början av 2019.

2018 meddelade president Nicolás Maduro att en ny valuta (sovereign bolivar) skulle utfärdas för att bekämpa hyperinflationen och ersätta landets befintliga bolivar till förhållandet 1/100 000. Därför blev 100 000 bolivares 1 sovereign bolivar. Effekten av ett sådant tillvägagångssätt är dock mycket tveksamt. Ekonomen Steve Hanke uppgav att ta bort nollor är ”en kosmetisk sak” och ”betyder ingenting om den ekonomiska politiken inte ändras.”

Hyperinflation i Zimbabwe

Efter landets självständighet 1980 var Zimbabwes ekonomi ganska stabil under de första åren. President Robert Mugabes regering inledde dock 1991 ett program som hette ESAP (Economic Structural Adjustment Programme), som anses vara en viktig orsak till Zimbabwes ekonomiska kollaps. Tillsammans med ESAP resulterade markreformer utförda av myndigheterna i en drastisk minskning av livsmedelsproduktionen, vilket ledde till en stor finansiell och social kris.

Zimbabwes dollar (ZWN) började visa sin instabilitet i slutet av 1990-talet och tecken på hyperinflation sågs i början av 2000-talet. Den årliga inflationen nådde 624 % 2004, 1 730 % 2006 och 231 150 888 % i juli 2008. På grund av bristen på uppgifter från landets centralbank baserades räntorna efter juli på teoretiska uppskattningar. 

Enligt professor Steve H. Hankes beräkningar nådde Zimbabwes hyperinflation en topp i november 2008, med en årlig takt på 89,7 sextillioner procent, vilket motsvarar 79,6 miljarder procent per månad, eller 98 % per dag.

Zimbabwe var det första landet som upplevde hyperinflation under 2000-talet och registrerade den näst värsta inflationsperioden i historien (efter Ungern). År 2008 övergavs ZWN officiellt och utländska valutor antogs som lagligt betalningsmedel.

Användningen av kryptovalutor

Eftersom Bitcoin och andra kryptovalutor inte är baserade på centraliserade system kan deras värde inte bestämmas av statliga eller finansiella institutioner. Blockkedjetekniken säkerställer att utgivningen av nya coin följer ett fördefinierat schema och att varje enhet är unik och immun mot duplicering. 

Det här är några av anledningarna till att kryptovalutor blir allt populärare – särskilt i länder som har att göra med hyperinflation, som till exempel Venezuela. Liknande händelser kan ses i Zimbabwe, där digitala valutor via peer-to-peer-betalningar har fått en dramatisk ökning.

I vissa länder studerar myndigheterna på allvar möjligheterna och riskerna med införandet av en regeringsstödd kryptovaluta, som ett potentiellt alternativ till det traditionella fiatvalutasystemet. Sveriges centralbank är bland de första. Andra anmärkningsvärda exempel inkluderar centralbankerna i Singapore, Kanada, Kina och USA. Även om många centralbanker experimenterar med blockkedjor kommer dessa system inte nödvändigtvis att skapa ett nytt paradigmskifte när det gäller penningpolitik, eftersom deras kryptovalutor sannolikt inte kommer att ha ett begränsat eller fast utbud såsom Bitcoin.

Sammanfattningsvis

Även om det kan verka som att hyperinflation händer sällan, är det uppenbart att en relativt kort period av politisk eller social oro snabbt kan leda till devalvering av traditionella valutor. Lägre efterfrågan på en enda export av ett land kan också vara en drivande orsak. När valutan devalverar går priserna upp mycket snabbt, vilket så småningom skapar en ond cirkel. Flera regeringar har försökt att motverka detta problem genom att trycka mer pengar, men användningen av enbart denna taktik har visat sig vara värdelös och endast tjänat till att ytterligare minska det totala valutavärdet. Det är intressant att notera att när förtroendet för traditionell valuta faller tenderar tron på kryptovalutor att stiga. Detta kan få kraftfulla konsekvenser för framtiden, för hur pengar ses och hanteras globalt.