Alla ekonomier upplever en viss inflationsnivÄ, som uppstÄr nÀr genomsnittspriset pÄ varor ökar och dÄ köpkraften för den valutan minskar. Vanligtvis arbetar regeringar och finansinstitut tillsammans för att sÀkerstÀlla att inflationen sker smidigt och i gradvis takt. Det har dock förekommit mÄnga fall i historien dÀr inflationstakten har accelererat i en sÄ aldrig tidigare skÄdad grad, att det verkliga vÀrdet pÄ landets valuta minskade i alarmerande proportioner. Denna accelererade inflationstakt Àr vad vi kallar hyperinflation.
I sin bok "The Monetary Dynamics of Hyperinflation" skriver ekonomen Philip Cagan att hyperinflationsperioder börjar nÀr priset pÄ varor och tjÀnster ökar med mer Àn 50 % inom en mÄnad. Om till exempel priset pÄ en sÀck ris ökar frÄn 10 dollar till 15 dollar pÄ mindre Àn 30 dagar och frÄn 15 dollar till 22,50 dollar innan slutet av följande mÄnad, skulle vi ha hyperinflation. Och om denna trend fortsÀtter kan priset för rissÀcken stiga till 114 dollar pÄ sex mÄnader och över 1 000 dollar pÄ ett Är.
Hyperinflationstakten förblir sÀllan stillastÄende vid 50 %. I de flesta fall accelererar dessa priser sÄ snabbt att priset pÄ olika varor och tjÀnster kan öka drastiskt inom en enda dag, eller till och med timmar. Som en följd av stigande priser minskar konsumenternas förtroende och vÀrdet pÄ landets valuta minskar. SÄ smÄningom orsakar hyperinflationen en krusningseffekt som leder till nedlÀggningar av företag, ökad arbetslöshet och minskade skatteintÀkter. KÀnda hyperinflationsperioder har intrÀffat i Tyskland, Venezuela och Zimbabwe, men mÄnga andra lÀnder har genomgÄtt liknande kriser, inklusive Ungern, forna Jugoslavien, Grekland och mÄnga fler.
Hyperinflation i Tyskland
Ett av de mest kÀnda exemplen pÄ hyperinflation Àgde rum i Weimarrepubliken Tyskland efter första vÀrldskriget. Tyskland hade lÄnat enorma summor pengar för att finansiera krigsinsatsen, i full tro att de skulle vinna kriget och anvÀnda ersÀttningarna frÄn allierade för att Äterbetala dessa skulder. Men Tyskland förlorade inte bara kriget, utan blev Àven skyldiga att betala miljarder dollar i ersÀttningar.
Trots debatten om orsakerna till Tysklands hyperinflation, inkluderar nÄgra ofta citerade orsaker upphÀvandet av guldstandarden, krigsreparationerna och det ogenomtÀnkta utfÀrdandet av papperspengar. Beslutet att gÄ ifrÄn guldstandarden i början av kriget innebar att mÀngden pengar i omlopp inte hade nÄgot samband med guldvÀrdet i landet. Detta kontroversiella steg ledde till devalveringen av den tyska valutan, vilket tvingade allierade att krÀva att ersÀttningarna skulle betalas i nÄgon annan valuta Àn den tyska marken. Tyskland svarade genom att trycka enorma mÀngder av sina egna pengar för att köpa utlÀndsk valuta, vilket fick vÀrdet pÄ den tyska marken att förlora Ànnu mer i vÀrde.
Under vissa perioder under denna episod ökade inflationen i en takt pÄ mer Àn 20 % per dag. Den tyska valutan blev sÄ vÀrdelös att vissa medborgare brÀnde papperspengarna för att hÄlla sina hus varma, eftersom det var billigare Àn att köpa ved.
Hyperinflation i Venezuela
Tack vare sina stora oljereserver upprĂ€tthöll Venezuela en sund ekonomi under 1900-talet, men oljeflödet pĂ„ 1980-talet följt av ekonomisk misshantering och korruption i början av 2000-talet gav upphov till en stark socioekonomisk och politisk kris. Krisen startade 2010 och Ă€r nu bland de vĂ€rsta i mĂ€nsklighetens historia. Â
Inflationen i Venezuela ökade snabbt och steg frÄn en Ärlig takt pÄ 69 % 2014 till 181 % 2015. Hyperinflationsperioden inleddes 2016, dÄ inflationen var 800 % i slutet av Äret, följt av 4 000 % under 2017 och över 2 600 000 % i början av 2019.
2018 meddelade president NicolĂĄs Maduro att en ny valuta (sovereign bolivar) skulle utfĂ€rdas för att bekĂ€mpa hyperinflationen och ersĂ€tta landets befintliga bolivar till förhĂ„llandet 1/100 000. DĂ€rför blev 100 000 bolivares 1 sovereign bolivar. Effekten av ett sĂ„dant tillvĂ€gagĂ„ngssĂ€tt Ă€r dock mycket tveksamt. Ekonomen Steve Hanke uppgav att ta bort nollor Àr âen kosmetisk sakâ och âbetyder ingenting om den ekonomiska politiken inte Ă€ndras.â
Hyperinflation i Zimbabwe
Efter landets sjÀlvstÀndighet 1980 var Zimbabwes ekonomi ganska stabil under de första Ären. President Robert Mugabes regering inledde dock 1991 ett program som hette ESAP (Economic Structural Adjustment Programme), som anses vara en viktig orsak till Zimbabwes ekonomiska kollaps. Tillsammans med ESAP resulterade markreformer utförda av myndigheterna i en drastisk minskning av livsmedelsproduktionen, vilket ledde till en stor finansiell och social kris.
Zimbabwes dollar (ZWN) började visa sin instabilitet i slutet av 1990-talet och tecken pĂ„ hyperinflation sĂ„gs i början av 2000-talet. Den Ă„rliga inflationen nĂ„dde 624 % 2004, 1 730 % 2006 och 231 150 888 % i juli 2008. PĂ„ grund av bristen pĂ„ uppgifter frĂ„n landets centralbank baserades rĂ€ntorna efter juli pĂ„ teoretiska uppskattningar.Â
Enligt professor Steve H. Hankes berÀkningar nÄdde Zimbabwes hyperinflation en topp i november 2008, med en Ärlig takt pÄ 89,7 sextillioner procent, vilket motsvarar 79,6 miljarder procent per mÄnad, eller 98 % per dag.
Zimbabwe var det första landet som upplevde hyperinflation under 2000-talet och registrerade den nÀst vÀrsta inflationsperioden i historien (efter Ungern). à r 2008 övergavs ZWN officiellt och utlÀndska valutor antogs som lagligt betalningsmedel.
AnvÀndningen av kryptovalutor
Eftersom Bitcoin och andra kryptovalutor inte Ă€r baserade pĂ„ centraliserade system kan deras vĂ€rde inte bestĂ€mmas av statliga eller finansiella institutioner. Blockkedjetekniken sĂ€kerstĂ€ller att utgivningen av nya coin följer ett fördefinierat schema och att varje enhet Ă€r unik och immun mot duplicering.Â
Det hĂ€r Ă€r nĂ„gra av anledningarna till att kryptovalutor blir allt populĂ€rare â sĂ€rskilt i lĂ€nder som har att göra med hyperinflation, som till exempel Venezuela. Liknande hĂ€ndelser kan ses i Zimbabwe, dĂ€r digitala valutor via peer-to-peer-betalningar har fĂ„tt en dramatisk ökning.
I vissa lĂ€nder studerar myndigheterna pĂ„ allvar möjligheterna och riskerna med införandet av en regeringsstödd kryptovaluta, som ett potentiellt alternativ till det traditionella fiatvalutasystemet. Sveriges centralbank Ă€r bland de första. Andra anmĂ€rkningsvĂ€rda exempel inkluderar centralbankerna i Singapore, Kanada, Kina och USA. Ăven om mĂ„nga centralbanker experimenterar med blockkedjor kommer dessa system inte nödvĂ€ndigtvis att skapa ett nytt paradigmskifte nĂ€r det gĂ€ller penningpolitik, eftersom deras kryptovalutor sannolikt inte kommer att ha ett begrĂ€nsat eller fast utbud sĂ„som Bitcoin.
Sammanfattningsvis
Ăven om det kan verka som att hyperinflation hĂ€nder sĂ€llan, Ă€r det uppenbart att en relativt kort period av politisk eller social oro snabbt kan leda till devalvering av traditionella valutor. LĂ€gre efterfrĂ„gan pĂ„ en enda export av ett land kan ocksĂ„ vara en drivande orsak. NĂ€r valutan devalverar gĂ„r priserna upp mycket snabbt, vilket sĂ„ smĂ„ningom skapar en ond cirkel. Flera regeringar har försökt att motverka detta problem genom att trycka mer pengar, men anvĂ€ndningen av enbart denna taktik har visat sig vara vĂ€rdelös och endast tjĂ€nat till att ytterligare minska det totala valutavĂ€rdet. Det Ă€r intressant att notera att nĂ€r förtroendet för traditionell valuta faller tenderar tron pĂ„ kryptovalutor att stiga. Detta kan fĂ„ kraftfulla konsekvenser för framtiden, för hur pengar ses och hanteras globalt.