Nollkunskapsbevis

Ett nollkunskapsbevis, ibland även kallat ett zk-protokoll, är en verifieringsmetod som sker mellan en som bevisar och en som verifierar. I ett system med nollkunskapsbevis kan den som bevisar bevisa för den som verifierar att den som bevisar har kunskap om viss information (såsom lösningen på en matematisk ekvation) utan att avslöja själva informationen. Dessa bevissystem kan användas av moderna kryptografer för att ge ökade integritets- och säkerhetsnivåer.

Ett zk-bevis måste uppfylla två grundläggande krav. Dessa kallas fullständighet och sundhet. Fullständighet avser förmågan från den som bevisar att visa kunskap om relevant information till en hög grad av sannolik noggrannhet. För att beviset ska vara sunt måste den som verifierar på ett tillförlitligt sätt kunna avgöra om den som bevisar faktiskt innehar informationen eller inte. För att verkligen vara nollkunskap måste beviset dessutom uppnå både fullständighet och sundhet, utan att informationen i fråga någonsin kommuniceras mellan den som bevisar och den som verifierar.

Nollkunskapsbevis används mest för tillämpningar där integritet och säkerhet är väsentliga. Autentiseringssystem kan till exempel använda zk-bevis för att verifiera referenser eller identiteter, utan att direkt avslöja dem. Som ett enkelt exempel kan det användas för att verifiera att en person har ett lösenord till ett datorsystem, utan att behöva avslöja vad lösenordet är.