Fork

Nybörjare
En "fork" hänvisar till en divergens i blockkedjenätverket. När en fork initieras måste nod-operatörer, maskiner som validerar transaktioner på blockkedjan, uppgradera till den senaste versionen av protokollet. Varje nod har en kopia av blockkedjan, vilket säkerställer att nya transaktioner inte strider mot dess historia. 

Det finns två typer av forkar: mjuka och hårda. Båda typerna av forkar skapar en splittring i blockkedjans transaktionshistorik, men de gör det på olika sätt och med olika konsekvenser för nätverket. En mjuk fork är en mjukvaruuppgradering till blockkedjan som inte delar kedjan i två, så länge som de flesta noder i nätverket antar uppgraderingen i fråga.

En hård fork är en förändring av blockkedjeprotokollet som inte är bakåtkompatibel. Varje nod måste uppgradera sina system till den senaste versionen för att förbli aktiva i nätverket. I fall där konsensus om de nya reglerna inte är enhällig kan blockkedjan delas upp i två olika vägar, där var och en fortskrider oberoende med sin respektive transaktionsbok från uppdelningspunkten och framåt.

Jämfört med hårda forkar anses mjuka forkar vara ett mer försiktigt och säkrare alternativ, eftersom de är bakåtkompatibla. Detta innebär att noder som inte uppgraderar till den nyare versionen av protokollet fortfarande ser kedjan som giltig. Mjuka forkar kan lägga till nya funktioner som inte ändrar reglerna som följs av blockkedjan. Dessa typer av forkar används ofta för att implementera nya funktioner på programmeringsnivå.

Uppdelningen mellan Ethereum och Ethereum Classic är ett exempel på en hård fork. Forken inträffade på grund av oenighet om beslutet att vända transaktioner efter DAO-hackningen. Å andra sidan är Bitcoins SegWit-sidokedjeintegration, som gick live i augusti 2017, ett exempel på en mjuk fork.

Forkar kan ha en betydande inverkan på blockkedjenätverk och deras användare. De kan leda till skapandet av nya kryptovalutor, påverka värdet på befintliga token och ändra nätverksstyrningsstrukturen.